Hejsan,
Nyligen blev jag diagnostiserad narcisist av en vän efter att hon hade läst en bok av Alice Miller om narcisism. Jag har haft en tuff uppväxt där jag växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en pappa som var både aggressiv och labil i humöret. Själv har jag utvecklat pga det en dålig självbild, dålig självkänsla och stark inre osäkerhet. Sen är jag överkänslig och tar lätt illa vid mig... Blev så klart jätte sårad när hon kallade mig för det för jag vet att jag inte är ngn narcisist även om jag är lite självcentrerad. Vi blev ovänner så klart för jag sa ifrån..Har funderat jätte mkt kring det här mänskliga behovet att vi ständigt måste sätta varandra i fack och sjukförklara varandra så fort vi ser ngn avvika. även om jag nu är lite självcentrerad, lätt kränkt och har en dålig självkänsla och inte heller vågar lita på folk blir jag då automatsikt personlighetsstörd?? Det är väl inte så konstigt att man utvecklar de här symptomen om man har haft det som jag. Har börjat tvivla på om hon nu kanske har rätt men blir samtidigt så arg på människor som inte kan se att alla vi har våra inre demoner som vi måste slåss med och att alla är vi rädda och små inombords. Men personlighetsstörd vet jag inte.... Hu förhåller du dig till sånt??