Home   News   Forums   Log in    Get personal advice    My area     Help    
|
Go to:
Alla forum
  Fråga-experten-området
  Gratis rådgivning via internet om psykologiska problem och relationsproblem
  Respekterad i familjen
  Re: Respekterad i familjen
MER INFO

KATEGORIER

KOM2002 (question)  Respekterad i familjen

Thread Messages in thread:

reply Re: Respekterad i familjen , Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92 , 21 Apr 2008 22:33
question Respekterad i familjen , ****** , 20 Apr 2008 22:40
 122911. To top of pageTop   Next message down
Respekterad i familjen
From: ******
Date: Sun, 20 Apr 2008 22:40:07 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

question
Jag har sedan flera år kännt ett slags utanförskap till resten av min familj. Vi har, som jag ser det, aldrig haft några problem inom familjen. Mina föräldrar ä gifta sedan ca 30 år tillbaka, och jag har en fem år äldre syster. Min syster bor med man och två barn, jag själv har pojkvän men vi bor inte tillsammans.

Det är självklart svår att i skrift förklara vad som orsakar att jag känner mig utanför, och jag har funderat på att gå och prata med någon för att kanske hitta ett sätt att hantera det.

Känslan av att vara utanför börjad komma för ca tio år sedan. Jag var då 20. jag minns inte hur jag började känna som jag gjorde men jag antar att det var samma som jag känner nu.

När vi ses hela familjen med respektive är det alltid trevlig stämning. Vi pratar och har trevligt. Men det som sker är att oavsett vem som pratar (förutom jag) så lyssnar alla och frågar hur det går hit och dit och hur det är. Ofta när jag pratar blir jag avbruten, det kommer ingen följdfråga, det finns inget intresse. Den jag pratar till lyssnar oftast frånvarande. När jag pratar kan den jag pratar med helt plötsligt börja prata med nån annan, mitt i när jag säger något.

Det konstiga är att jag ändp anser att vi ahr väldigt bra kontakt inom familjen, vi har roligt tillsammans. Men det börjar luta åt att inte vara det för min del. Det som stör mig mest är att jag inte känner mig respekterad.

Jag har börjat känna, på senare tid, att jag även oroar mig innan vi ses för att det ska vara "en av de sämre gångerna".

Det finns mer att tillägga men det är i alla fall en början. Jag undrar lite hur jag bör förhålla mig till det. Bör jag prata med någon om hur jag ska hantera det t ex, eller ska jag försöka ändra mitt sätt att vara mot min familj.

jag bör kanske tillägga att jag i vanliga fall är glad och positiv men att jag blir mer och mer tyst tillsammans med min familj.


 122969. To top of pageTop Previous message Previous message  
Re: Respekterad i familjen (Reply to: 122911 from ****** )
From: Gunborg Palme - Leg psykolog - Leg psykoterapeut - Telefon 08-664 60 92
Date: Mon, 21 Apr 2008 22:33:59 +0200
Language: Swedish

 


Reply to this message

Reply to all  

reply

Det är vanligt att den som är yngst i familjen blir betraktad som lillan, även sedan hon blivit stor. Säg till på ett vänligt sätt, om du blir avbruten eller om de andra inte lyssnar. Be om den uppmärksamhet du vill ha och visa uppskattning, om de gör dig nöjd.




You are not logged in
Today's date: Fri, 29 Mar 2024 15:03:37 +0100
KOM 2002