Jag får oxå ångest av att vara i ett förhållande. Jag har alltid trånat efter kärlek. Nu har jag fått det, av världens bästa man. Allt är perfekt. Men jag är inte lycklig. Faktum är att jag är olyckligare än jag någonsin varit. Jag har ständigt ångest. Jag har konstant dåligt samvete gentemot honom. Jag känner att jag lurar honom. Att min kärlek inte är äkta. Att jag utnyttjar honom för egen vinning skull, bara för att det är skönt att ha någon. Jag har aldrig träffat nån som honom och jag älskar honom högt, men ändå känns det som att jag drömt om nått mer, eller om nått annat. Jag har alltid sökt kärlek hos personer som ej är villiga att ge mig den. Med honom är det annprlunda. Han ger mig allt!
Det känns som att min ångest driver mig till att förstöra vårat förhållande och jag har inget att såga till om. JAG vill leva mitt liv med honom, jag älskar honom! Men jag kan inte, för ångesten är ivägen och jag kan inte få kontroll på den.
Nu känns det som att det skulle vara som en befrielse att vara själv och som att jag vill vara själv resten av livet och som att kärleken inte är för mig!