** Re: Frågor ang. min hetsätning

Hej,

jag heter * och har problem med hetsätning.

Först och främst skulle jag vilja tacka för en suverän sida, som innehåller ofantliga mängder bra information (om än lite dåligt strukturerad). Här har jag nu läst en hel del, och i mångt och mycket känt igen mig i många av de fall och beteenden som beskrivs.

Eftersom jag är akademiskt lagd, kände jag att jag var tvungen att göra det här ordentligt. :) Jag är just nu (i detta ögonblick) rätt så klartänkt och jag har i det följande försökt beskriva mitt problem så nyanserat och
objektivt som jag kan.

Problem

Problemen har jag i princip alltid haft i det att jag alltid har varit hungrig av mig, jag kan i princip äta hur mycket som helst utan att bli mätt. Eftersom jag förstår (med mitt förstånd) att jag inte kan äta hur mycket som helst, har jag i princip alltid löst det hela med att planera varje matintag. Ibland (ca 1-3ggr/vecka) blir dock suget alltför starkt och nån slags "hetsätningsattack" inträffar. En sådan kan se ut som följer.

Jag behöver inte nödvändigtvis vara fullständigt nedkörd, men i regel är jag inte på topp psykiskt. Jag kommer hem, och äter en vanlig middag (planerad, enligt ovan). Trots att jag ätit så mycket som jag behöver förblir ett starkt sug efter "något". Normalt sett går detta över efter 10-15 minuter, men ibland blir suget för starkt och jag går tillbaks till köket och hämtar nåt, och sen nåt till, osv.

Vad det blir kan vara i princip vad som helst (en macka, vanlig mat...), men ofta är det saker som jag normalt sett inte äter (söta, feta, onyttiga saker), kakor, godis, nutella rätt ur burken, eller i värsta fall nån röra med socker, smör och kakao. Eftersom jag bor som jag gör (studentkorridor med delat kök) finns det alltid ett stort lager mat av diverse sorter, och vid dessa tillfällen händer det (tyvärr) att jag nallar nåt av nån annan.

Hur lång tid efter middagen ätningen börjar varierar. Allt från omedelbart till flera timmar. När jag väl är i fel stämning, utlöses ofta beteendet av diverse tillfälligheter (kan vara lite vad som helst). Ett annat scenario är att några av mina grannar lite senare på kvällen har fest eller lagar mat med ett gäng vänner, och att jag då "hakar på" och äter en andra middag, som sen spårar ur.

Hur länge hetsätningen pågår varierar, men vanligtvis går det så långt så att illamående får mig att sluta. Det är inte så att det börjar smaka illa eller att jag börjar bli mätt, utan det beror på ett rent illamående av att svälja maten. Därefter lyckas jag antingen ta mig i säng på en gång, eller så sitter jag uppe lite längre och förströr mig. Dessa kvällar blir naturligtvis allt som oftast för sena, och på grund av kroppens obalans blir sömnen dålig med ett tidigt uppvaknande.

Vid ett fåtal tillfällen har en mycket stark olust infunnit sig någonstans mitt i ätningen, och jag lyckats bryta beteendet.

Trots en kraftig känsla av äckel mot mitt eget beteende och all mat som jag stoppat i mig, framkallar jag i regel inte kräkningar (har hänt en gång).

Dagen efter vaknar jag oftast med en stark olust och då jag återigen börjar planera mitt födointag satsar jag oftast på att kompensera för det stora energiöverskottet från kvällen, dvs nästan ingen frukost (äter vanligtvis en bra frukost) kanske även en reducerad lunch. Jag har egentligen inte något problem med mitt nuvarande utseende, utan detta beteende handlar mer om att jag är rädd att jag kommer att bli tjock.

Analys/Lösning

Efter vad jag läst på hemsidan har jag förstått att mitt problem är att jag blandar ihop äkta fysisk hunger med andra olustskänslor. Mättnadskänslor har jag som sagt svårt att känna. Maten som jag sedan stoppar i mig verkar ångestdämpande. Att sedan hetsätningen leder till nya olustkänslor verkar inte kroppen förstå. Antingen är de med hunger förväxlade olustkänslorna av en annan mer primitiv typ och ångesten jag känner efteråt mer psykologisk, eller också ser kroppen helt enkelt bara till det kortsiktiga.

Hittills har jag tillämpat taktiken att ta tjuren vid hornen och nekämpa hungern. Med tanke på alla gånger jag misslyckats, har jag lite svårt att ta
Här skulle jag behöva hjälp med tips på vad som kan hjälpa till. Jag har funderat på att börja skriva matdagbok, kan det vara nåt för mig?

På sidan beskrivs att man, när "hungern" infinner sig helt enkelt ska lägga sig ned och låta ångesten omge en. Att så att säga känna på känslan och leta efter den riktiga känslan bakom hungern. Detta är jag också nyfiken på att testa.

Vad tror du om följande alternativa metod?
Att satsa på att "äta bort" hungern, men med mat som är kalorifattig. Om jag laddar upp med t ex morötter eller andra grönsaker och sedan satsar på att äta dessa, samt att dricka en massa vatten till, så borde jag komma till illamåendet utan att det hela blir alltför osunt. Tänker förmodligen testa detta nästa gång, även om jag är skeptisk till det faktum att man här "ger efter" för suget.

Frågor:

Vad har du för allmänna råd till mig och vad tycker du om mina lösningsförslag ovan?

Som jag skrev ovan har jag för vana att försöka kompensera för den misslyckade kvällen. Vad har du för kommentarer till detta? Borde man försöka glömma kvällen och genast börja med ett regelbundet matintag? Eller kan det vara så att kompensationen kan hjälpa till att komma till rätta med den ångest man känner över kvällen?

Sen funderar jag på hur jag kommer i kontakt med någon person som kan hjälpa mig i min fight. Vad för slags person söker jag (psykolog/psykiatriker/psykoterapeut/psykoanalytiker...) och var? Eftersom jag under det närmaste halvåret befinner mig i utlandet, skulle det till en början passa bättre med en mail- eller telefonkontakt. Då jag är student med begränsad ekonomi vore jag tacksam om för billiga/gratis förslag.

Tack på förhand,

*