Uppväxt i ett missbrukar hem där båda föräldrarna var alkoholister har jag haft ett tufft liv med att söka meningen med livet. Jag har länge förnekat att jag behöver hjälp och sökt trygghet och kärlek hos andra människor.Men nu har jag äntligen kommit en bit på vägen ,tror jag.Vaknade i morse med tanken om att nu vill jag bryta gamla mönster,sluta vara ett offer under nikotin,alkohol samt tro min kärlek ska kunna "fixa" ordning i mitt liv!I lördags rasade jag och gick sönder och grät efter att ha druckit för mycket alkohol!Jag vill inte vara så,jag vill inte bli som mina föräldrar!Jag vill känna mig lugn och trygg,älska mig själv!Jag vill vara stark som catwomen!Känner mig bara ensam och vilsen,har svårt att hitta rätta "vägen".
Ja du "catwomen", du är långt ifrån ensammen! Alkoholism är av socialstyrelsen antagen som en sjukdom. I ditt fal kan man nog påstå att du ärvt din. Om du nu verkligen har en önskan att bli av med ditt beroende så finns det en uppsjö med olika behandlingar och behandlingshem. Jag skulle vilja föreslå dig att börja med att gå på ett AA-möte. Det enda du riskerar med det är att det kan hjälpa dig i ditt missbruk och en sak är säker, du blir i alla fall inte full på mötet!
Om inte det fungerar så bör du överväga att lägga in dig för behandling/avgiftning. Alternativen på olika behandlingar är som sagt många men om du nu går på några AA-möten så rekommenderar jag dig att söka en sådan behandling.
Jag vet ju inte hur länge/mycket du druckit men hjälp är ett måste!
Om du väljer att följa dessa råd kan jag redan här och nu lova dig att det enda du riskerar är att bli nykter!