Varför gråter jag och går ner mig så kraftigt strax innan menstrautionen?
Jag blir hjärt-skärande ledsen över saker jag skulle annars hantera.
Min månadsperiod är som ett ekorr-hjul som går runt runt genom att - jag upplever att jag gör något fel eller dumt - blir tillsagd ,då jag ofta reagerar med aggression eller försvar - får sen ångest över mitt beteende - tillbaka till balans, glädje, styrka.
Den här karusellen tar mycket kraft av mig. Då jag har bästa perioden kan jag känna skam över hur jag varit , och ser mig själv som den som ställer till trubbel i förhållandet. Har svårt att se mig som den som min sambo tycker att jag är glad, rolig, osv.
Det negativa tar över hand. Det kan mala i min hjärna och jag har svårt att tränga bort det.
Jag är ojämn i mitt humör, antingen är det toppen annars är det botten.
Ibland känns det som jag håller på att bli tokig, för jag vill inte vara så här.
Detta beteende har kommit det senaste året.
Jag har i början av året träffat en otroligt kärleksfull och förstående man, jag jagar mig själv också med rädsla att han ska tröttna. Men han säger att jag gör för stora saker av allting och att han inte tänker lämna mig.
Jag tror honom men fantasierna i mitt huvud tar över.
Någon idé om hur jag ska komma till rätta med problemet vore till min glädje.
Tusen tacksamma hälsningar världens lyckligaste!!!
(om jag vara kan ta till vara på allt gott)