min fråga är hur jag skall förhålla mig till min dotter (19 år). Hon är deprimerad, ångestfylld och får raseriutbrott som jag tolkar som förtvivlan och frustration. Hon har provat antidepressiv medicinering men tyckte inte om att vara så avtrubbad. Jag försöker se det starka och positiva hos henne - men orken tryter och jag vet inte om jag skall varar tuff eller överslätande och "förlåtande". hon vill gärna prata "älta" men då på natten eller när hon bestämmer. Vad göra???