Jag skulle vilja ställa en fråga som gnagt hos mig länge och som jag inte vet hur jag ska göra.
Jag vill gärna fråga någon proffessionell utomstående om detta dilemma.
Jag blev adopterad innan jag fyllt ett år, och kom till mina föräldrar som uppfostrat mig med kärlek och omtanke.
Jag lärde känna min biologiska mamma när jag var 14, då jag också fick veta att jag hade två syskon.
Omtumlande och underbart.
Min biologiska pappa kommer från ett annat europeiskt land och var utomlands när jag föddes. Han har aldrig sett mig, och tog - enligt min biologiska mamma illa vid sig att hon adopterade bort mig.
När jag blev vuxen tog jag reda på vem det var, namnet hade jag fått av min biol. mamma.
Han bodde i en storstad med en ny familj, dotter och sambo. De har ingen aning om att jag finns.
Jag har pratat med honom en gång och fått veta en hel del om hans bakgrund, som var mycket spännande.
Men han var mycket noga med att upprepa flera gånger att jag fick absolut inte säga nåt till dom och inte ta direkt kontakt så att de fick reda på att jag fanns.
Och så mitt dilemma: Vad ska jag göra? Jag vill träffa honom, och jag vill träffa min biologiska halvsyster. Ska jag gå förbi hans önskan och ta kontakt med henne direkt? Risken finns att hon varken tror mig eller svimmar på kuppen, hon fyller snart trettio år och jag är fyrtio och några.
Eller ska jag ringa honom och föreslå en träff och säga vad jag vill?
Kommer jag att förstöra livet för honom om hans familj får reda på att jag finns?
Jag vill så gärna både träffa honom och min halvsyster innan det är försent. Tiden går ju rätt fort, och min biologiska pappa är redan 70 och några.
Tack på förhand.
Mvh
Thommy.