Utbrott på vår dotter

Hej Gunvor!

Jag och min fru har en dotter på snart fyra år och en dotter på två.

Vi har alltid ställt höga krav på vår äldsta dotter och på många sätt är hon väldigt duktig. Men samtidigt är jag orolig för henne men också för hur jag reagerar på hennes trots.

Min oro för henne gäller att hon trots sin låga ålder tror att hon är kapabel att ta hand om och bestämma över sig själv. Hon är inte rädd för att komma bort i affärer, hon har ingen respekt för vuxna ("Akta dig, jag vill förbi" till främmande människor), hon lyssnar inte på mig och min fru om vi inte råskäller på henne, hon tror ofta att hon vet bäst etc.

Samtidigt som hennes tuffhet och självständighet kan tyckas vara av godo är jag orolig för att hon kommer att få svårt att umgås med andra.

Jag och min fru måste ofta kontrollera henne eftersom hon, så fort vi vänder ryggen till, hittar på hyss. Säger vi till henne lyssnar hon inte utan fortsätter tills vi handgripligen avbryter henne. Då tittar hon upp och förklarar sakligt varför hon gjorde som hon gjorde.

Vi känner oss maktlösa och inte alls stolta över att ständigt skrika på henne eller slita henne i armen för att få henne att lyssna. Vad ska vi göra?

Tror du att hennes beteende beror på att vi ställer för höga krav? Och hur ska vi hantera hennes trots? När vi är pigga och utvilade kan vi ofta klara av det men när vi är trötta känns det som att vi kräver rena militärdisciplinen för att stå ut med henne.

Tack på förhand!

Med den metod ni använder nu, riskerar ni att förlora i längden, eftersom er dotter blir ännu starkare med åren. Lär henne stället att förhandla med er. Försök hitta lösningar där båda parter vinner, när ni har ett problem. Beröm henne när hon gör er nöjd och var tysta när hon bär sig illa åt. Går ni in i en maktkamp med henne, kommer hon att vinna.